Ryska revolutionen och Finland 2

I juli 1917 stiftade Finlands lantdag, i kraft av den socialdemokratiska majoriteten, en maktlag, enligt vilken den högsta makten, förutom utrikespolitiken och de militära ärendena, tillkom lantdagen. Den förra krigsministern Alexander Kerenski som kommit upp i ledningen för den interimistiska regeringen godkände inte maktlagen utan gav order om att Finlands lantdag skulle upplösas. Nyval ordnades i oktober 1917. Socialdemokraterna förlorade nu sin majoritet, eftersom de fick 92 platser i stället för de tidigare 103. Detta väckte en omfattande förtrytelse bland socialdemokraterna, eftersom man ansåg att de planerade samhälleliga reformerna nu skulle fördröjas.

Osämjan om den högsta regeringsmakten blev fortfarande olöst, eftersom bolsjevikerna som leddes av V.I.Lenin 7.11.1917 tog makten i Petersburg. Oktoberrevolutionen som namngivits enligt den gamla ryska kalendern och som kom att väsentligt inverka på världshistorien, hade inträffat. Makten övergick till råd som leddes av bolsjevikerna.

Strejker samt de finländska rödgardisternas och de strejkandes förbrödring med de ryska soldaterna var utmärkande för händelserna i Finland år 1917. Under tiden från mars till årets slut förekom det över 500 strejker i vårt land. Lantbruksstrejker förekom på över 2 000 gårdar. Våldsamma drag började visa sig. Orsaken till att man strejkade inom bosättningscentra var i många fall den otyglade prisstegringen på livsmedel samt en direkt livsmedelsbrist. En livsmedelslag som stiftats för att man skulle klara av problemet medförde ingen lösning, då den alltför mycket favoriserade den privata äganderätten. Klyftan mellan producenter och konsumenter kvarstod. Med anledning av livsmedelsoroligheterna och tvångsrekvireringen av livsmedel på hösten 1917 inrättades både röda garden och skyddskårer i stort antal.

I början av november skedde i Södra Tavastland på Lammilla Mommila herrgård ett blodsdåd som hade vittgående följder. Ryska matroser mördade två personer, av vilka den ena var husbonden på Mommila. Som vägvisare hade matroserna en tidigare torpare på herrgården.

I blodbadet på Mommila såg många ett exempel på vart den politiska utvecklingen höll på att leda och detta utnyttjades för att motivera de egna åtgärderna. Morden sammankopplades också med den ryska militärens brist på disciplin som blivit ett problem i Helsingfors.

Under tiden mellan 14 och 20 november var det generalstrejk i vårt land under vilken det skedde väpnade sammandrabbningar mellan skyddskåristerna och de röda gardena. Vid dessa blev sammanlagt 19 personer dödade.

Illavarslande för de kommande händelsernas vidkommande var att Arbetarnas Revolutionära Råd som bildats av fackorganisationen, socialdemokratiska partiet och den socialdemokratiska lantdagsgruppen efter omröstning beslöt igångsätta en revolution enligt modell från Ryssland. Beslutet upphävdes efter ett nytt övervägande inom några timmar. Atmosfären i vårt land var likväl mycket spänd.