Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Civilbefolkningen

Civilbefolkningens berättelser

- Livet på hemmafronten

Fiender närmar sig Korkeakoski: Irja Joensuu och Helmi Tarkkala spanar i tornet.

Berättare: kontoristen Kirsti Nummelin och husmor Marjatta Kössi (f. Piekkari) instruktören för syarbeten, sanitetslottan Dagmar Mäntysaari från Orivesi.

 

Då männen som erhållit utryckningsorder samlades, skötte lottorna om bespisningen. Mottagning och bespisning av evakuerade var en av våra första arbetsorder. Det var kallt och dystert, tågen var så försenade att välling och annan mat hann surna.

Luftbevakning ordnades genast som man fått bevakningsplatserna i skick. Vi kikade i skofabrikens torn i Korkeakoski, turerna räckte en vecka eller två i ett kör. Allt som allt hörde fyra lottor till en grupp, samtidigt bevakade två åt gången under två timmars tid så det blev en paus på två timmar emellan. Maten tillredde vi åt oss själva och åt brovaktmanskapet. Förutom kikarna hade vi en riktskiva samt kompasser som utrustning.

Berättare: husmor Inkeri Peltonen (f. Muurimäki) samt husmor Helmi Eskola (f. Tarkkala) från Juupajoki, om sin medverkan i luftbevakningen och i bakningsverksamheten berättade också husmor Marjatta Salkolahti (f. Anttila) från Längelmäki.

Man arbetade flitigt och långa dagar. Skofabriken tillverkade skodon för armén, ammunitionsfabriken och depån som reparerade flygplansdelar betjänade också krigsindustrin. I ett skede bakade man 1 000 bröd varje dag, ena hälften åt armén och andra hälften åt den evakuerade befolkningen. Man deltog i lantbrukskampen, till exempel i gallring. Skogsarbetet var tungt för kvinnorna. Man fördes med lastbil till skogen, ibland fick man också mat dit. Arbetsredskapen var dåliga och risksituationer uppstod, då träden föll hur som helst. Överlåtelserna till folkförsörjningen var dryga och livsmedelsransonerna små, men på landet fick ändå alltid något i sin mun.

Pirkko Maunula i arbete på ammunitionsfabriken i Orivesi

I Haavisto by i Orivesi ordnades en arbetsstuga för evakuerade kvinnor. Alla symaskiner i byn flyttades till skolan, och på så sätt tillverkade man skjortor åt soldaterna.

Utbildningscentralen medförde mycket arbete, bespisnings- och kantinuppgifter. Utbildning gavs på tre olika ställen i Orivesi och Juupajoki samt också i Eräjärvi. Folkhögskolan var en viktig plats. Där fungerade också en kvinnoklinik under en kortare tid. Hjältebegravningarna var många: snart ett tjugotal i vinterkrigets första skede



--------------------------------------------------------------------------------

Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland 2002, 2014

Veteraanien perintö - Itsenäinen Isänmaa 2002, 2014

Berättelser