Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Försvaret

Försvararens berättelser

- Två vanliga dagar på östfronten år 1916

Olof Lagus Dagbok
Måndagen den 17 juli 1916. Parole: Cöln.

 

Kl. 10 f. m. Hela natten hördes kanondundret från Katarinenhof. Ännu rulla sakta dyningar. Några underrättelser därifrån ha vi ännu icke fått.

lagus2Av "Flug-Gleschwadern" sågo vi ej mycket. Endast strålkastarna från Riga, vilka trevande med sina ljusknippen sökte de nattliga angriparna. Några ljusbomber kastades även av aeroplanen. Vidare var det ej. Denna natt skall spektaklet åter upprepas

½ 7 e. m. I fallet Hornborg har nu även fåtts klarhet. Han hade faktiskt blivit jagad hela natten av en rysk patrull. Av någon orsak hade han först kommit bort, från sin egen och skulle sedan träffa den vid d. s. k. "Affenbrotbaum". På vägen dit stötte han på en rysk patrull, ungefär 6 man stark, vilken genast begynte förfölja honom. De lyckades tränga honom mot de ryska ställningarna, så han blev tvungen att simma över Misse upprepade gånger för att komma undan. Slutligen hamnade han på en liten landtunga, där han i skydd av en buske lyckades kläda av sig. Begav sig sedan simmande i väg och kom till sist på denna sida om Misse ungefär 30 m från stranden. Där blev han liggande alldeles utmattad och uppgav redan hoppet. Genom rop försökte han väcka vår uppmärksamhet. Slutligen blev han hörd av 3:dje kompaniet, utanför vars ställningar han hamnat under sina irrfärder. Därifrån sändes genast, det var vid ½ 5-tiden f. m., en patrull för att söka honom. Det var också ett ganska riskabelt företag, då det ju redan var alldeles ljust. Det lyckades emellertid, och kl. ½ 8 var Hornborg, välbehållen, fastän alldeles förbi av trötthet, i våra ställningar. Det var en lycka att han klarade sig! Jag blev redan alldeles som sjuk, då jag i går först hörde att han vore tillfångatagen.

Kanondundret vid Katarinenhof fortfar alltjämt och har stegrats till yttersta häftighet. Det har närmat sig oss betydligt. - Tills vidare är allt dock som förr lugnt hos oss.

Tisdagen den 18 juli 1916. Parole: Rheinland.

Hela dagen har striden rasat därborta vid Katarinenhof, stundom har det varit ganska stilla, stundom åter våldsamt häftigt. Tyskarna ha dragit kolossala massor artilleri dit, även våra fälthaubitzar foro i dag på morgonen i väg. Gossarna hade verkligen tur. Måtte nu "Lesch´in Patteria" hedra sig.

Ryssarna ha även sänt dit det mesta av sitt artilleri vid vårt "Abschnitt". Det bevisas bäst därav att de i dag besköto ett tyskt aeroplan med infanterield, vilket de aldrig förr gjort. Endast några shrapneller bleve avlossade. Antagligen ha de blott ett enda batteri här. Infanterielden var också förfärligt matt, högst ett femtiotal gevär deltogo.

Detta bekräftar endast det som i natt fastställdes av en patrull som sänts ut till Misse. Den hade ej sett en enda ryss och hela den ryska ställningen hade förefallit som död. Troligtvis hade de dragit så gott som hela besättningen därifrån.

Från hela "Gruppe Mitau" voro patruller ute i natt för att fastställa, om ryssarna kanske hade några anfallsplaner även å andra delar av fronten än därborta. Om de hade byggt bryggor eller vidtagit andra förberedelser. Nio pioniärer, ledda av Gruppenführer Forsman, sändes i väg. Därtill 3 man från vårt kompani och Oberzugführer Jacobson som "Patrouillenführer". Av oss anmälde sig kolossalt många frivilliga. Bland "Führerna" lottades det mellan Jacobson, Weckström och mig. Jacobson gynnades av lyckan. - Inga förberedelser voro gjorda, allt alldeles lugnt. Inte ett skott föll på hela patrullfärden. Det hela var alltså ett ganska ointressant och ofarligt uppdrag.


Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland 2002, 2014

Berättelser