Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Försvaret

Försvararens berättelser

- F19 anfaller

Greger Falk

 

Flottiljchefen Beckhammar leder som sagt själv företaget från spararsitsen i Mörnes Hart. Så här beskriver han anfallet:

"När vi närmade oss trakten av Märkäjärvi, får jag plötsligt se en kraftig rysk truppkolonn på vägen. Jag gör tecken till anfall. I en enda dykning ned till trädtoppshöjd fälls bomberna. Brisaderna ger illusion av ett blixtrande pärlband i den ryska truppen.

Läs mer...

- Lemetti

Eric Gardberg: Adertonde Avdelta Bataljonen

 

I den västra Lemetti-mottin hade läget skärpts från dag till dag. Fiendens proviantsituation var förtvivlad. Större delen av förråden hade ju blivit ytterom mottin efter det lyckade avskärandet av landsvägen den 9 januari, de få och magra hästar som stannat innanför ringen hade redan slaktats och uppätits, och mot slutet av januari hägrade även svältdöden för de omringade trupperna. Med otrolig seghet vägrade emellertid dessa att ge upp striden - hellre dö än kapitulera. Dagligen skidade våra patruller ut med flygskrifter, i vilka fienden uppmanades att ge sig, men förgäves. De av oss tagna fångarna var i ett eländigt tillstånd, utsvultna och frostskadade, men bevarande en alldeles enastående förmåga att bära sina lidanden utan klagan.

Läs mer...

- Nu gällde det livet!

Efter Gunnar Norrgård

 

Vi som låg i sandgropen hade endast en väg öppen och den gick över kärr och mossar. Det blev en mödosam marsch hela förnatten. Min bror var hjälpskytt för ett snabbeldsgevär. Han blev så trött, att han kastade ammunitionskannorna. Jag sade då, att jag tar dem, för vi kan behöva dem för att ta oss ut ur ringen. Jag bar dem ända fram till Tolvajärvi, dit vi kom vid midnatt. Att det var ett gagnlöst bärande förstod jag då ännu inte, men det skulle mycket snart stå klart för mig.

Läs mer...

- Vilajoki

Eric Gardberg: Adertonde Avdelta Bataljonen

 

Vi befinner oss på yttersta spetsen av Häränpäänniemi tidigt om morgonen den 4 mars. Posterna står orörliga och stirrar ut i mörkret över isen, därifrån ett obestämbart ljud redan under en timmes tid har hörts. Är det isen som knäpper i kylan före gryningen, eller är det människor som tassar och mumlar där ute? Isen skall ju sågas upp längs stranden, men man skulle känna sig tryggare om det skett redan i går. Två dunkla skepnader glider tyst mot stranden, viskar lösen och kommer fram till linjen. Det är lyssnarposterna som stått 80 á 100 meter ute på isen.

Läs mer...

Berättelser