Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Försvaret

Försvararens berättelser

- "Det var då -- 1941"

av Vasti Dahlback f. Wikström

 

Den 18 juni var jag i Gamlakarleby. Jag träffade en bekant, som sade: "Du skulle gå ner till stationen och se. Det ena tåget efter det andra kör förbi, fullastade med tyska soldater. Vad kan det betyda, vad är på gång?". Det fick jag veta när jag kom hem. Då hade bröderna fått inkallelsebrev. Det var allmän mobilisering.

Läs mer...

- Bombningen av Poventsa

Lauri Lamminpää

 

Tunga molnmassor vällde över Onttola flygfält nära Joensuu. Vi såg dem inte ordentligt, eftersom det ännu halv åtta på morgonen den 6 december var mörkt. Vi kunde endast ana deras tryckande, fuktiga närhet.

Läs mer...

- En Hesa-killes vandring...

Per-Erik Ekegren:

 

... bl.a. som patrullman, inom IR 61

Min "krigarbana" började på Hangöfronten sommaren 1941 i IR 55:s granatkastarkompani. Efter det att ryssarna på senhösten samma år dragit bort sina trupper från Hangöudd upplöstes regementet.

Läs mer...

- En episod i filmen Vägen till Rukajävi

Kohtaus Rukajärven tie-elokuvassa

Pentti Olavi Perttuli syntynyt 13.3.1916

…...Spanarna var ca 200 framför tättruppen. Man färdades på cykel. Mycket sällan rörde man sig i terrängen till fots, i regel använde man cykel. Då terrängen var normal fungerade detta. Man såg till att avstånden inte krympte, de måste hållas. Det var 10.7. i ett visst läge då man åter fortsatte framåt mot sjöns norra ända och fortfarande var på dess östra sida, på fiendens sida och kom till en ås, där vägen på andra sidan åsen löpte ner längs en brant backe.

Läs mer...

- Framåt!

E. Högnäs

 

Efter en spännande men tröttande dag, som var lördag (30 aug 1941), intog vårt batteri (2:dra batteriet) vänteställningar över natten i Vammeljärvi-terrängen. Vi hade på dagen haft besök av vår Lotta-kantin och därifrån fått köpa två små vetebullar per man och så fort tältet var uppspänt sattes våra fältbackar på kaminen för tekokning. Nu skulle det bli bullfest, men därav blev nog intet Kaminens värme och vår trötthet gjorde att vi somnade bums varenda en tills vi fick en ovanlig väckning. Klockan var fyra på söndag morgon när en ordonnans från stabsbatteriet väckte oss med följande ord: Order från Mannerheim (Högkvarteret) att två av våra pjäser genast skulle köra i ställning där landsvägen korsar järnvägen till Leningrad, eller med andra ord framför våra dåvarande infanteriställningar.

Läs mer...

Berättelser