Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Försvaret

Försvararens berättelser

- Fritidsarbeten i Lempaala

Sakari Särkisilta

 

Också mannarna inom Gränsjägarbataljonen I hade många slags fritidssysselsättningar, genom vilka man i synnerhet under ställningskrigsskedet höll humöret uppe. Sysselsättningarna var viktiga i förhållanden som man med fog kan kalla långtråkiga.

Genom dessa sysselsättningar fick man annat att tänka på mellan den enformiga vakttjänsten, patrullverksamheten och mindre krigsoperationer, då man med egna händer och av olika material tillverkade välkomstpresenter att föra hem eller för att stärka permissionskassan. Kommersiell verksamhet i liten skala var synnerligen allmän på hobbyarbetsmarknaderna. Alla hade ju inte någon större förmåga, ej heller verktyg för att själva tillverka olika slag av minnesföremål, som det ännu torde finnas stora mängder av i finländska hem, och som nu kanske redan innehas av andra och tredje generationen.

År 1981 utkom på Otavas förlag en bok MUISTO SYVÄRILTÄ med redaktörerna Liisa och Tim Steffa, som mångsidigt redogör för hobbyarbetena under krigstiden. I förordet konstaterar författarna bl.a.:

"Vi bandade in männens egna berättelser om föremålens tillverkningsskeden, det vill säga information som redan håller på att försvinna om ett rikt och mångfacetterat, och med tanke på hela världen säreget slag av folkkonst, som ännu denna dag inte har fått den uppmärksamhet som den förtjänar."

Hobbyarbetsföremålen som presenteras på detta uppslag är, förutom ett, tillverkade i gränsjägarbataljonens korsu i Lempaala. Föremålen härstammar ur Sakari Särkisiltas samling av hobbyarbeten som presenteras i boken. Han deltog också i redigerandet av boken.

 

 

 

Bataljonens vapensmeder hade allt som behövdes för tillverkning av mångahanda metallarbeten. Dessa arbeten från underhållsenheten på Valkealampis strand blev välkomstgåvor till hemtrakten för många som åkte på permission. Den vidstående broschen som Sakari Särkisilta tillverkade som gåva till sin mor är säkert den enda i sitt slag. Mottagarens initialer är utformade i mitten på smycket. Av färgen att döma har råmaterialet för smycket, som tillverkats genom drivning, utgjorts av kanonhylsmetall.

Också fiendens artillerister levererade råmaterial för hobbyarbetena. Vidstående skiss som föreställer ett armband har tillverkats av en kreverad granats styrring som man funnit i terrängen. Då granaten avfyrats har räfflorna i röret pressat de nätta dekorationsskårorna i styrringen som är av koppar. Armbandet gjordes av korpral Henrik Niiranen.

Ett syskrin. Dessa gjordes i stort antal. I lockets dekorationstriangel finns en stiliserad lilja; på skrinets sidor är dekorationerna i tur och ordning en lilja, Karelens vapen, gränsjägartruppernas vapenslagsmärke (ett björnhuvud och ett svärd), Viborgs vapen samt Finlands lejon och svärd. Bronsreliefen som efter vinterkriget har sålts till förmån för försvaret har stiliserats enligt samma mönster. Skrinet planerades av jägare Aarne Frilander.

Bataljonens mest storvuxna gestalt sergeant Viktor Välimäki, här på bilden bredvid en normalstor kvinna, gränsbevakningsvärdinnan Toini Sukupolvi. Med sina händer stora som spadar urholkade han, genom användning av en slidknivsspets som arbetsverktyg, klockkedjor ur ett trä där länkarna i genomskärning var några millimeter.

Under senaste krig var fickklockor ännu allmänna. Dessa klockkedjor tillverkades inom bataljonens underhåll på fritiden.

I anfallsskedet och därefter på sommaren 1941 blev fodralet av aluminium som hörde till gasmasksförpackningen ett modeföremål. Det var lätt att gravera litet av varje i aluminium.

Ovanstående träristningar är gjorda av jägare Oiva Juntheikki på vintern 1942/43 i Suo-stödjepunktens korsu inom Miskula avsnitt i Lempaala. Den övre som nästan är så noggrann som ett fotografi är från stödjepunktens tredje näste. Den ena av vakterna skjuter med snabbeldsgeväret Lahti-Saloranta, reservkassetter ligger bredvid på kanten, den andra kastar en handgranat. I bakgrunden bakom en tall syns A-kullen som är bemannad av fienden, som förorsakade ständiga förluster i Suo-stödjepunkten.

På den nedre bilden håller en patrull på att förstöra en fiendekorsu med buntladdningar

Oiva Juntheikki har producerat konst i hela sitt liv. Redan under krigsåren sålde en affär i Uleåborg hans skulpturer.
Oivas modeller utgjordes av mannarna i den egna Suo-stödjepunktskorsun, här framför den tämligen anspråkslösa bostaden. De påminde inte om någon paradtrupp, men sin plats höll de nog.

--------------------------------------------------------------------------------
Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland 2002, 2014
Veteraanien perintö - Itsenäinen Isänmaa 2002, 2014

Berättelser