Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Försvaret

Försvararens berättelser

- Ställningskriget

G. Rurolf Renvall

 

Efter det att den dåvarande chefen för 5. Kompaniet av Infanteriregementet 61, kapten G. Rudolf Renvall med framgång genomfört sin räd mot "Ryss-Teeri" den 28 oktober 1943 avlät han såsom brukligt en rapport till regementskommendören, överstelöjtnant Alpo Kullervo Marttinen. På basen av denna och andra tillgängliga rapporter om räden har följande sammanfattande beskrivning utarbetats.

Då kapten Renvall i juni 1943 blev chef för 5. Kompaniet fortsatte man under hans ledning arbetena på stödjepunkten Teeri. Renvall sörjde för att ställningarna alltid var i bästa skick. Var gång stridsgravarna eller något annat hade skadats av artillerield eller annat reparerades det omedelbart. Från vardera sidan grävdes tunnlar mot motståndarens ställningar, den ryska tunneln litet högre än den finska. I oktober 1943 blev det oroligare på Teeri. I ingenmansland rörde sig patruller från vardera sidan. En rysk patrull kom t.o.m. in i de finska ställningarna, där en eldstrid utkämpades.

Av erfarenhet visste man att en sådan aktivitet förebådade något värre. Regementets reservkompani, det var vid denna tidpunkt 2. Kompaniet under kapten Nils Holmström förflyttades litet närmare Teeri. Den 21 oktober hörde man skrik och skrammel från den ryska sidan. Man hörde ljud under postställena. Vakthållningen skärptes.

Följande morgon klockan 6.59 var kapten Osmo Laakso som för tillfället var kommendör för vederbörande artillerigrupp utanför sin korsu. Han såg två ljusraketer stiga upp bakom Teeri, Han kommenderade omedelbart att artilleriets och granatkastarnas avvärjningsplan Teeri skulle sättas i verkställighet. Detta betydde att såväl artilleri som granatkastarna lade hela den ryska delen av Teerikullen med den närmaste omgivningen under eld. Klockan 7 sprängde ryssarna sin trotylladdning i tunneln. En stötgrupp infanterister rusade fram, men möttes redan halvvägs mellan ställningarna av de första finska granaterna och vaktposternas eld. Hälften av den ryska gruppen vände om. Med resten utkämpades en eldstrid. Ryssarna drog sig tillbaka. Det finska artilleriet besköt Teeris omgivningar och tystade omedelbart det ryska artilleriet och piskakanonerna.

5. Kompaniet förlorade en man som stupade och en man som sårades. Två stupade ryssar blev liggande i ingenmansland. Efter denna eldstrid förstärkte II Bataljonen av Infanteriregementet 61 bevakningen. Ryssarnas artillerield tilltog och fortsatte till klockan 7.25. Det finska artilleriet höll på litet längre. Även de närmaste dagarna fortsatte den ryska störningselden. Ryska patruller rörde sig i terrängen. Till den stora krater som den ryska sprängningen hade förorsakat grävde ryssarna en ny tunnel. Dess öppning låg emellertid så, att finska piskakanoner kunde hindra ryssarna att komma in i kratern. Den bemannades av en finsk trupp.

I en diskussion med såväl infanteriets som artilleriets kommendörer konstaterade överstelöjtnant Marttinen att situationen på Teeri hade förvärrats och beslöt, att den ryska stödjepunkten skulle förstöras i grund. Detta förutsatte, att man omedelbart grävde en tunnel till kratern. Genom denna skulle en anfallsstöt riktas mot den ryska stödjepunkten. Man vidtog extraordinära åtgärder. Skickliga grävare fördes fram och den 28 oktober var tunneln klar.

Under tiden fortsatte planeringen av räden. Kapten Renvall fick fria händer. Till en stötgrupp utvaldes - utom Renvall själv - tre officerare och 20 man samt till en reservavdelning en officer, en underofficer och 20 man. Alla dessa var frivilliga. Renvall själv var stöttruppens chef. Till eldledare för artilleri och granatkastare utsågs fänrik Råhberg. Bemanningen på Teeri var den normala. Chef var löjtnant Sigurd Sandberg. Överstelöjtnant Marttinen och bataljonskommendören, major Holmberg utvalde ett postställe på Teeri till sin observationspunkt.

Artillerikommendören koordinerade artilleriets och granatkastarnas skjutningar med infanteristötgruppens plan på följande sätt.

En timme före stöten skjuts eldstötar mot ryska kommandoplatser samt närbelägna stödjepunkter. Två grova haubitsar skjuter störningseld mot Ryss-Teeri ända till 15 minuter före stöten. Under denna beskjutning håller sig infanteristerna i Teeris korsur. Det grova artilleriets eld förflyttas 15 minuter före stöten till längre borta befintliga mål. Regementskommendören, bataljonskommendören och major Tirronen från Fältartilleriregementet 8 samt kapten Laakso förflyttar sig till sina observationspunkter och stötgruppen förflyttar sig till tunneln. Tunga och lätta granatkastare skjuter eldstötar på ett par minuter mot det ryska korsuområdet på Teeri sex minuter före stöten. En minut senare beskjuter artilleriet med eldstötar ryska kommandoplatser och nästen. Granatkastarna fortsätter beskjutningen av korsuområdet på Teeri ännu 20 minuter. I allt reserverades för beskjutningen 1 700 granater. Själva stöten skulle genomföras på 20 minuter.

Stöten genomfördes just enligt denna plan. Klockan 15.30 öppnade granatkastarna och artilleriet eldförberedelsen. Klockan 16.20 täcktes hela Ryss-Teeri rned en rökridå och klockan 16.30 rusade stötgrupperna in i den ryska stödjepunkten. En grupp rullade upp förbindelsegraven och förintade nästena, stridsgravarna och korsurna med handgranater och buntladdningar. En andra grupp rusade direkt ner till korsuområdet, förstörde nästena på höger sida samt öppningen till kratern. Den tredje gruppen förstörde huvudkorsun med buntladdningar och handgranater. Då grupp 2 närmade sig korsuområdet sprängde ryssarna självmant ett ammunitionsförråd. Gruppen fortsatte förföljandet av retirerande ryssar. Då ljusraketerna som betydde återkallande av stötgrupperna steg upp drog sig alla tillbaka till kratern. Efter någon stund öppnade det ryska artilleriet eld och ryska trupper grupperade sig för motanfall, men det finska artilleriets och granatkastarnas spärrar hindrade ryssarna att rycka fram.

Då reservgruppen kom upp till kratern var stötgrupperna redan tillbaka där. Lättade, uppdraget var utfört. Men förlusterna var tunga. Tre man hade stupat, sju hade sårats, av dem tre officerare. Två av de sårade avled senare av sina sår. En undersergeant i artilleriet sårades.

I radion lästes en rapport från hög kvarteret: "På Aunusnäsets mellersta del trängde en egen stöttrupp in i en rysk stödjepunkt, där 10 eldnästen, två korsur och 250 meter täckt stridsgrav förstördes. I striden stupade ungefär 50 ryssar. Under striden sprängde ryssarna ett eget ammunitionsförråd". VI Armékårens kommendör, generalmajor Aarne Blick framförde Överbefälhavarens och sitt eget tack till dem som deltagit i stöten.

Ur boken: 17:e Divisionen


Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland 2002, 2014

Berättelser