Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Civilbefolkningen

Surrogat

Varubristen medförde att finländarna hittade på de mest olika surrogatprodukter. Det mest omtalade är säkert surrogatkaffet. Finländarna var under åren 1943-47 nödgade att komma till rätta nästan helt och hållet utan riktigt kaffe. I stället hittade man på surrogatkaffet, där en viktig ingrediens var maskrosen. Importtobaken försökte man ersätta med tobak odlad i hemlandet, kessu, det vill säga knaster. Många odlade denna nya favoritväxt också för försäljning.

auto

För bilarna hade man redan i slutet på 1930-talet till all lycka utvecklat gengasaggregatet det vill säga "gengasbyttan" (Bld: Kaleva)

Skor tillverkades så att bottnen var av trä och skon i övrigt tillverkad av pappersmassa. Också skyddskläder gjordes av papper. Gamla kläder vändes, lagades och syddes om många gånger. För tillverkningen av kläder använde man de mest olika textilier, oberoende av deras ursprungliga användningsändamål. Trots hårda ansträngningar hade inte alla barn skodon, utan de var tidvis tvungna att bli borta från skolan, i synnerhet därför att den dagliga skolvägen som kunde vara upp till 20 kilometer måste avverkas till fots eller med skidor.

Bensin och dieselolja kunde man inte ersätta. För bilarna hade man redan i slutet på 1930-talet till all lycka utvecklat gengasaggregatet det vill säga "gengasbyttan", i vilken man som bränsle använde vedklabbar eller träkol. Under krigen tillverkades över 43 000 stycken av dessa gengasaggregat. Effekten var endast ca 40% av en motors normala effekt och körningen avbröts ofta på grund av störningar. Bussresenärerna var i uppförsbacke ofta tvungna att skjuta på bilen. Gengasaggregatet var likväl en oundgänglig nödlösning. Utan det skulle användningen av bilar ha upphört nästan helt och hållet. Tyskland kunde på grund av sin egen bränslebrist leverera endast det mest oumbärliga flytande bränslet till Finland.

Då användningen av bilar var mycket begränsad försökte man använda cyklar så mycket som möjligt. Många söndriga cyklar togs fram och reparerades i mån av möjlighet. Bristen på gummidäck var likväl ett problem. Tillstånd för inköp av däck måste sökas hos polismyndigheterna. Tillstånd beviljades enbart vid ofrånkomliga behov. Vid krigsslutet var däcken på många cyklar lappade tiotals gånger och med olika metoder.

Berättelser