Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Databank

Berättelser...

- "Frontvardag" - hemlängtan

Frivilligbataljonens andra frontperiod - åtta långa veckor - blev en för de frivilliga i flera avseenden mycket påfrestande tid - än mera påfrestande än den första - och inte bara på grund av de rätt avsevärda förlusterna. Dessa uppgick till ett 15-tal stupade och ett 40-tal sårade. De förut citerade reflexionerna av IR 55:s spaningsofficer i hans "Översikt av krigshändelserna" om ställningskrigets psykiska påfrestningar blev här och nu till fullo bestyrkta. En konkret, visserligen inte helt "alldaglig", episod må först få illustrera krigets monotona "vardag".

Läs mer...

- 25 juni 1944 vid Tali

Tidigt på morgonen gick 21. ryska armén till storanfall mot försvaret vid Tali. Efter en och en halv timmes stormeld, följd av anfall med markstridsplan och direkteld med stormkanoner bröt gardesförband igenom försvarslinjen, varefter de framryckte på ömse sidor om sjöarna Kärstälinjärvi och Leitimojärvi. Mitt på dagen ökade den ryska granatbeskjutningen och därefter kom ett pansaranfall, vars tunga stridsvagnar, spridande skräck och förvirring, trängde fram längs vägarna mot Juustila och Ihantala.

Läs mer...

- En för alla ...

Harry Järv

 

Natten till den 4 september 1943 var jag tillsammans med fem kamrater på väg till vår egen sida efter ett spaningsuppdrag bakom fiendens linje - det var under ställningskriget, då fronten var fastlåst i flera år. Jag försökte följa exakt samma väg som vi hade tagit när vi gick igenom åt andra hållet; vi hade då röjt en smal väg genom vår motparts minfält, som bestod av både rör- och trampminor. I mörkret råkade jag komma något bredvid den minfria stigen och steg på en mina som slet av min vänstra fot.

Läs mer...

- Jakten

 

Jaktskydd kom, som sagt, först i tredje rummet i F 19:s första order från SFK den 9 januari. I den nya kårordern två veckor senare, den 24 januari, prioriterades däremot ortsförsvar före attack. Spaning var emellertid den viktigaste uppgiften. Till detta avdelades dagligen minst två av de tolv jaktplanen. Av de övriga avdelades normalt fyra till försvar av Kemi och Torneå och två till fyra för försvar av Uleåborg. Från den 1 februari tillkom luftförsvar även av Rovaniemi. För att jaktplanen skulle hinna upp i luften och kunna möta bombplanen blev det nödvändigt att sprida dem än mer och i början av mars var de spridda på sex baser, med tyngdpunkten förlagd till Rovaniemi som varit mest utsatt för bombanfall. Taktiken var högst oortodox - den konventionella jakttaktiken var att hålla ihop förbandet - men visade sig framgångsrik. Ofta räckte märkligt nog enstaka jaktflygplan för att förmå de fientliga bombplanen att avstå från att anfalla. Ett exempel: den 16 januari startade två Gladiator mot sovjetiska bombplan mot Uleåborg trots att kulsprutorna var frusna och inte fungerade. Bombplanen vände.

Läs mer...

- Tillfångatagen svensk frivillig flygare

Arne ]ung

 

Allt hände under några korta, dramatiska sekunder i skymningen den 12 januari 1940 öster om en sovjetisk bas vid Märkäjärvi i finska Lappland. Två svenska bombplan svänger för att undkomma den ryska motelden och återvända hem efter krigets första uppdrag.

Läs mer...

Berättelser