Riddarna av Mannerheimkorset

1. luokka
2. luokka
2. luokka  kaksinkertainen

Överbefälhavaren under vinterkriget, fältmarskalk Mannerheim konstaterade att reglerna om utmärkelsetecken var bristfälliga. Grunderna för utdelning av utmärkelsetecken baserade sig på militärgraden. Enligt Mannerheims åsikt måste man kunna premiera visad tapperhet och skicklighet på slagfältet med ett stort utmärkelsetecken, oberoende av militär grad.

Under vapenstilleståndet gavs en förordning genom vilken de nya utmärkelsetecknen togs i bruk. I den bestämdes:

"Såsom belöning för utmärkt tapperhet, uppnådda särskilt viktiga resultat av kamphandlingar eller synnerligen förtjänstfullt ledda operationer kan krigsman i Finlands försvarsmakt oberoende av hans grad utnämnas till riddare med Mannerheimkorset av Frihetskorsets 1 eller 2 klass".

Under krigen kämpade eller fungerade 600 000 man i olika slags uppgifter inom vår försvarsmakt. Av dem blev 191 riddare av Mannerheimkorset. Jägaröversten Ernst Ruben Lagus utnämndes till den första riddaren i juli 1941. Riddare nr 191 är jägaröverstelöjtnant Viljo Aukusti Laakso. Som den första mannen i ledet belönades den orädda pansarvärnsmannen, soldat Vilho Rättö. Han bär Mannerheimkorset nr 4. Dubbla riddare av Mannerheimkorset är generalmajor Aaro Pajari, överste Martti Aho, flygmästare Eino Juutilainen och kapten Hans Wind. Endast två män har utnämnts till riddare av Mannerheimkorsets I klass, fältmarskalken Carl Gustav Emil Mannerheim och infanterigeneralen Axel Erik Heinrich. Den yngsta av riddarna var den 19-åriga sergeanten Lauri Skyttä och den äldsta den 71-åriga fältmarskalken Mannerheim.

Det fanns också andra tappra soldater som stod för stora prestationer. Riddarna av Mannerheimkorset är främst ett representativt urval av män som kämpat för sitt fosterland, vilka inte ens den förmätna övermakten kunde knäcka. Deras attityd är exempel som också kan tillämpas i arbetsuppgifter i fredstid.