Arvet efter Veteranerna - Ett Självständigt fosterland

Krigsfångarna rf

 Sotavangit ryMan har uppskattat att 850-900 finländska soldater blev krigsfångar i vinterkriget, i fortsättningskriget 3400-3500 och i Lapplandskriget 16-17. Efter vinterkriget återbördades nära nog alla som blivit krigsfångar. Efter fortsättningskriget däremot återbördades endast ca 2000 finländska krigsfångar. En stor del av fångarna hade dött vid förhör, vid transporter och i läger.

Också för dem som klarade krigsfångenskapen var fångenskapstiden mycket svår. Det räckte länge innan krigsfångarna kunde tala offentligt om sina erfarenheter. Först år 1969 inrättades Sotavangit r.y. som föreningslänk för de forna krigsfångarna för att bevaka deras intressen och för att öka det broderskap som uppstått i lägren. Från och med föreningens inrättande har över 1600 medlemmar anslutit sig till den. Villkoret för godkännande av en medlem har varit tjänstgöring i väpnad trupp och att personen blivit tillfångatagen i en nödsituation. De som frivilligt övergick till fiendens sida, de så kallade överlöparna, har inte antagits som medlemmar.

Sotavangit r.y. har varit initiativtagare och verkställare av projekt som fått till stånd minnesmärken över veteranerna från våra krig som dött i krigsfångenskap på hjältegravsområdet i Sandhamn i Helsingfors samt i Tserenopovets, Karaganda, Oranki,

Hatsina och Asbest. Dessutom har ryssarna rest ett minnesmärke över finländare i Krasnogorsk och minnesplattor på gravområdena för krigsfångar i Jegla och Shibotovo.

Sotavangit r.y. har på 2000-talet, förutom den övriga verksamheten som dess stadgar förutsätter, fortsatt forskningsverksamheten för att utreda de finländska krigsfångarnas öde i det forna Sovjetunionen. Vissas öden har klarlagts, vilket har varit viktigt framförallt för anhöriga som levt i ovetskap. En allt större öppenhet också i framtiden beträffande arkiven i Ryssland är en förutsättning för ett fortsatt resultatrikt utredningsarbete.