Arvet efter Veteranerna - Ett självständigt fosterland

Civilbefolkningen

Begynnande varubrist under mellanfreden

Vårt lands utrikeshandel krympte märkbart med anledning av kriget som pågick i Europa. Handel kunde föras nästan enbart med Tyskland, Sverige, Förenta staterna och Danmark. Handelsförbindelserna med västländerna sköttes via hamnen i Petsamo. Hundratals lastbilar transporterade varorna längs den långa och dåliga Ishavsvägen till Petsamo. Petsamoområdet hade också utrikespolitisk betydelse, eftersom Tyskland, Sovjetunionen och Storbritannien kände stort intresse för den för krigsindustrin så livsviktiga nickeln som man fick från gruvan i Kolosjoki i Petsamo.

Varuutbudet krympte både kvalitativt och kvantitativt. På grund av vinterkriget hade också den egna produktionen krympt. Ca 15% av odlingsmarken och en fjärdedel av boskapen hade förlorats. Strax efter vinterkriget vara man tvungen att utöka regleringen av livsmedel. Detta hade tillsvidare berört enbart kaffe och socker. Nu medtogs också spannmål och smör. Till senhösten 1940 blev slutligen alla viktiga livsmedel satta under reglering. Då priserna på livsmedel naturligtvis började stiga okontrollerbart, vidtogs också prisreglering av lantbruksprodukter. Detta ledde å sin sida till smyghandel med produkterna, det vill säga "svartabörshandel".

Genast efter vinterkriget började bostadsbristen inverka i städerna, eftersom det genom byggnadsverksamhet inte hade varit möjligt att ersätta de bostäder som hade förstörts eller blivit kvar inom de förlorade områdena. Speciellt den förflyttade befolkningen blev ofta tvungen att bo mycket trångt i sina nya hem. Med anledning av den kraftiga hyresstegringen blev man tvungen att stifta en lag för att förhindra oskäliga hyror.

Berättelser